Arc of a scythe

 

Under sommaren läste jag "Arc of a scythe" trilogin av Neal shusterman

The scythe under juni månad, Thunderhead i juli och finalen The Toll i augusti. 

The Scythe handlar om citra och rowan som träffar scythe faraday under olika omständigheter och bestämmer att ta dem båda under sin vinge och lära dem att gleana folk, med andra ord döda människor. Jag kommer inte avslöja nånting utan kommer mest fokusera på värld byggandet.

 

The scythe är en science fiction  som utspelar sig i framtiden, vi vet inte exakt när eftersom åren är inte längre numrerande istället använder vi djur, "year of the cobra, year of the bagot, year of the raptor" och så vidare. Jag tyckte detta var ett intressant koncept, och om detta året (2020) hade fått ett djur hade det nog blivit bananfluga. eller nån annat irriterande insektjävel. 

Människor dör inte längre, eller blir skadade, om de blir så fixar våra naniter det som vi har i vår kropp.  pyttesmå robotar som hjälper kroppen att helas och inte känna någon  smärta. man kan dö men blir återupplivade igen, för att verkligen gå vidare måste du ha blivit skördad av en scythe.  Denna värld är  skapad av AI'n Thunderhead, det är den som ser till att alla har ett jobb, att allting är i sin ordning och kan uträkna framtida resultat till exakt procent. "t:ex 36.9% att du lyckas på provet" Thunderhead startade som ett moln på nätet, och blev helt enkelt trött på se vårt skit, förbättrade sig själv till Thunderhead för fixa vår röra.

Den här framtiden tycker jag låter väldigt cool och jag kan se det som något som faktiskt skulle kunna hända, vi har redan hört talas om nanorobotar från andra science fiction series eller dokumentärer. Att ett av våra datormoln konstruerar en plan för rädda människosläktet låter inte galet eller långsökt.

Iden med att man inte kan dö utan för skickas till graven så måste liemannen välja ut dig och döda dig på sitt sätt. Varje Scythe har olika metoder, en dödar med sina bara händer, en väljer en ny metod varje gång, en annan väljer två personer där den ena får leva sin största dröm i ett halv år medan  den andra dör på plats. 

Man får följa Citra och Rowan under första boken, den första boken är för det mesta en introduktion till hur scythe världen funkar och vilka regler den har. I andra boken (Thunderhead) får vi lära känna, u guessed it! Thunderhead. men också andra nya karaktärer. Andra boken var en jäkla bra transport väg till finalen. Avslutningen kan jag inte säga mycket om men den var värd o läsa och oväntad. 
 
Jag gillade hur böckerna var uppbyggda, att i varje kapitel fick man se från ett nytt perspektiv, i första boken pendlade det mycket mellan Citra och Rowan. Men också från andra scythes och ibland människor som var på väg att skickas till graven. I resten av trilogin introduceras vi till nya karaktärer och perspektiv. För mig brukar det oftast vara svårt och hålla koll på 5+ personer i en bok, men tack vare att det var uppdelat i kapitel och stycken blev det väldigt enkelt för mig. + De flesta var väldigt intressanta att läsa om. de kändes som de var 3D, någon som jag kunde se på bussen eller i skolkorridoren. 

The Scythe - 🌼🌼🌼/5
Thunderhead - ⛅⛅⛅⛅/5
The Toll - ⏰⏰⏰⏰/5  

Vad jag vet så verkar det inte finnas någon svensk översättning än,
(rätta mig om jag har fel)

Men jag kan förstå varför, ord som Liemannen och skördas känns inte helt rätt, ingen hammare på spiken så att säga. hur översätter man gleaned till svenska? Kollar man upp Google translate översätts det till samla.  "our job is to glean people" - Vårt jobb är att samla de döda? även det låter inte riktigt rätt, får inte samma känsla. Om boken översätts nån gång i framtiden kommer jag definitivt läsa den och se om översättaren lyckades få in samla känsla.